Lättar mitt hjärta...
Känns som att det behövs just nu, det känns tungt...
Ikväll skulle jag behöva någon som bara sitter och lyssnar, någon som inte dömmer.
Jag tänker på hur man kan förändras så mycket? Hur man kan vara som helt olika peroner ibland?
Jag tänker på den här tiden förra året, tiden går så fort, och jag saknar tillbaka, men jag längtar också framåt...
Jag tänker på Honom! Jag tänker på vad Han skulle göra om han visste? Jag tänker på vad han har gjort?
På hur lättpåverkad jag igentligen är, jag tänker på allt från himmel till under jord.
Jag tänker på hur bra man kan ha det, men hur dåligt man kan må, och dom som har det så dåligt, hur lyckes dom må så bra?
Jag tänker på drömmar, jag tror på fantasier, jag dras in i mardrömmar...
Dom känns så verkliga ibland, det är det som gör dom skrämmande, det är det som får dig att vakna med tårar i ögonen och svetten som rinner från pannan, det är inte drömmen, det är rädslan om att drömmen är verklighet!
Jag tänker på Dom, Dom underbara människorna som finns i mitt liv, Dom som orkar med mig även när klockan slår 07.00 en söndag morgon, Dom som får mig att le och skratta, Dom som lyfter upp mig när jag faller, Dom som gör livet värt att leva!
Nu tänker jag på Honom igen, Han knuffar bort alla andra tankar, Han får mig att gråta, Hans frånvaro får mig att gråta, Hans fina ord får mig att gråta, Hans oförståelse får mig att gråta, Hans leende, Hans händer, Hans röst, hela Han får mig att gråta och le, le så mungiporna spricker och ögonen glittrar ikapp med stjärnorna!
Jag tänker på hur man kan vara så korkad? Så naiv?
Jag tänker på att jag kanske inte borde publicera det här...
Men sen ändras mina tankar igen, och dom börjar om från början, då glömmer jag bort det andra, då tänker jag på April 2009 igen, det var en underbar tid, men ändå så hemsk, Han fick mig att gråta mig till sömns varje natt, ångest, saknad, kramper, längtan, infektioner, något underbart med någon som var så fel, Jag var tuff på ytan ända tills det sprack...
Efter det har det varit mycket bättre, även lite sämre, eller nej, inte sämre, eller jo, kanske det iaf... jo det var nog det ett tag här för några månader sen... Eller nej, det var fan inte värre iaf!
Det ser ljusare ut idag, men det som var dåligt förra året, det är fortfarande det som är dåligt idag!!!
Jag tänker på att fasden har hållts uppe bra, jag har inte nått botten, det är långt kvar dit, jag tar väl hand om fasaden, inga hål, bara några små sprickor som lätt går att täcka över...
Men jag tänker att jag ändå har sån tur!!
Jag har dom underbaraste vänner man kan ha, den underbaraste familjen och den underbaraste chefen!
Jag har inget att klaga på, men jag klagar ändå...
Jag vill så mycket mer, jag drömmer, jag önskar, jag längtar och hoppas mig bort till den framtid jag ska ha!!!
Jag tänker, Jag skrattar och Jag gråter, för det är så jag gör, för det är sån jag är!
Jag slutar tänka...
<3 <3 <3
Ikväll skulle jag behöva någon som bara sitter och lyssnar, någon som inte dömmer.
Jag tänker på hur man kan förändras så mycket? Hur man kan vara som helt olika peroner ibland?
Jag tänker på den här tiden förra året, tiden går så fort, och jag saknar tillbaka, men jag längtar också framåt...
Jag tänker på Honom! Jag tänker på vad Han skulle göra om han visste? Jag tänker på vad han har gjort?
På hur lättpåverkad jag igentligen är, jag tänker på allt från himmel till under jord.
Jag tänker på hur bra man kan ha det, men hur dåligt man kan må, och dom som har det så dåligt, hur lyckes dom må så bra?
Jag tänker på drömmar, jag tror på fantasier, jag dras in i mardrömmar...
Dom känns så verkliga ibland, det är det som gör dom skrämmande, det är det som får dig att vakna med tårar i ögonen och svetten som rinner från pannan, det är inte drömmen, det är rädslan om att drömmen är verklighet!
Jag tänker på Dom, Dom underbara människorna som finns i mitt liv, Dom som orkar med mig även när klockan slår 07.00 en söndag morgon, Dom som får mig att le och skratta, Dom som lyfter upp mig när jag faller, Dom som gör livet värt att leva!
Nu tänker jag på Honom igen, Han knuffar bort alla andra tankar, Han får mig att gråta, Hans frånvaro får mig att gråta, Hans fina ord får mig att gråta, Hans oförståelse får mig att gråta, Hans leende, Hans händer, Hans röst, hela Han får mig att gråta och le, le så mungiporna spricker och ögonen glittrar ikapp med stjärnorna!
Jag tänker på hur man kan vara så korkad? Så naiv?
Jag tänker på att jag kanske inte borde publicera det här...
Men sen ändras mina tankar igen, och dom börjar om från början, då glömmer jag bort det andra, då tänker jag på April 2009 igen, det var en underbar tid, men ändå så hemsk, Han fick mig att gråta mig till sömns varje natt, ångest, saknad, kramper, längtan, infektioner, något underbart med någon som var så fel, Jag var tuff på ytan ända tills det sprack...
Efter det har det varit mycket bättre, även lite sämre, eller nej, inte sämre, eller jo, kanske det iaf... jo det var nog det ett tag här för några månader sen... Eller nej, det var fan inte värre iaf!
Det ser ljusare ut idag, men det som var dåligt förra året, det är fortfarande det som är dåligt idag!!!
Jag tänker på att fasden har hållts uppe bra, jag har inte nått botten, det är långt kvar dit, jag tar väl hand om fasaden, inga hål, bara några små sprickor som lätt går att täcka över...
Men jag tänker att jag ändå har sån tur!!
Jag har dom underbaraste vänner man kan ha, den underbaraste familjen och den underbaraste chefen!
Jag har inget att klaga på, men jag klagar ändå...
Jag vill så mycket mer, jag drömmer, jag önskar, jag längtar och hoppas mig bort till den framtid jag ska ha!!!
Jag tänker, Jag skrattar och Jag gråter, för det är så jag gör, för det är sån jag är!
Jag slutar tänka...
<3 <3 <3
Kommentarer
Postat av: Hema
min älskade camilla! när du kommer hem så lovar jag att ge dig en jättejättehård kram. du vet att det är bara att ringa... jag är bara ett samtal bort. men du ska veta att jag längtar tills du kommer hem, saknar dig. puss å kram
Trackback
