Time...
Då var det söndag igen, som vanligt känns det som att tiden går sjukt fort framåt.
Varför får man alltid den känslan på söndagar?
Känns som att man inte hinner med, men vad är det man ska hinna med egentligen??
Man vaknar, gör det man ska, sover å så fortsätter det så...dag in å dag ut, så då hinner man ju faktiskt med allt det man ska hinna med, eller är det något annat man ska hinna med, och om det inte är det så känns det ganska deprimerande... Tanken på att det inte är något mer, att det här är allt, att det inte finns något mer som ska hinnas med, bara tanken på det får mig att känna att tiden kan gå ännu fortare, för vad är det för ide med det här?
Men hoppet om att det finns något mer, något som får mig att känna, något annat som kommer att hinnas med i sinnom tid, det får mig att le, känna att jag vill dit fort, tiden får gå så fort den vill bara jag kommer till den tiden snart... Sen kan det stanna i en evighet!
När kommer jag dit, och vad väntar jag på?
Det vet jag inte, det får jag veta den dagen jag kommer dit!
Och jag tänker fortsätta hoppas och önska, annars kan jag lika gärna stanna upp nu!
Men ibland...Ibland händer det att man vill åka tillbaka...
Tillbaka till en tid som varit, tillbaka till en känsla, och det är dom känslorna, dom tiderna som man vill få fler av, dom tiderna som skulle vara värda att åka tillbaka till... Det är dom tiderna som får en att vänta och fortsätta hoppas på dom stora tiderna, dom tiderna som får tiden att stanna!
Tiden är en underlig sak, den leker med oss, den bestämmer när din tid är här, när tiden är kommen...
Ibland rusar den fram, ibland ålar den sig, den skuttar och hoppar och ibland stannar den helt.
Det är en lek, en lek som bara tiden själv kan styra!
Pssst, såg The time traveler's wife igår, kanske kan ha något med dagens tankar att göra?!
Varför får man alltid den känslan på söndagar?
Känns som att man inte hinner med, men vad är det man ska hinna med egentligen??
Man vaknar, gör det man ska, sover å så fortsätter det så...dag in å dag ut, så då hinner man ju faktiskt med allt det man ska hinna med, eller är det något annat man ska hinna med, och om det inte är det så känns det ganska deprimerande... Tanken på att det inte är något mer, att det här är allt, att det inte finns något mer som ska hinnas med, bara tanken på det får mig att känna att tiden kan gå ännu fortare, för vad är det för ide med det här?
Men hoppet om att det finns något mer, något som får mig att känna, något annat som kommer att hinnas med i sinnom tid, det får mig att le, känna att jag vill dit fort, tiden får gå så fort den vill bara jag kommer till den tiden snart... Sen kan det stanna i en evighet!
När kommer jag dit, och vad väntar jag på?
Det vet jag inte, det får jag veta den dagen jag kommer dit!
Och jag tänker fortsätta hoppas och önska, annars kan jag lika gärna stanna upp nu!
Men ibland...Ibland händer det att man vill åka tillbaka...
Tillbaka till en tid som varit, tillbaka till en känsla, och det är dom känslorna, dom tiderna som man vill få fler av, dom tiderna som skulle vara värda att åka tillbaka till... Det är dom tiderna som får en att vänta och fortsätta hoppas på dom stora tiderna, dom tiderna som får tiden att stanna!
Tiden är en underlig sak, den leker med oss, den bestämmer när din tid är här, när tiden är kommen...
Ibland rusar den fram, ibland ålar den sig, den skuttar och hoppar och ibland stannar den helt.
Det är en lek, en lek som bara tiden själv kan styra!
Pssst, såg The time traveler's wife igår, kanske kan ha något med dagens tankar att göra?!
Kommentarer
Trackback
